Jag tror att jag är det nu!

Det är ju meningen att man ska skriva om tankar och funderingar i sin blogg. Det kan bli rätt personligt att göra det och dessutom känslomässigt. Det här året har varit fyllt med många olika känslor. Glädje, frustration, ilska, lycka, sorg och massa andra jobbiga, konstiga känslor.

Det här året har min kärlek till Daniel ersatts av en saknad tack vare Johan. Innan Johan har jag varit tillsammans med killar enbart för att komma över Daniel och det har inte hjälpt men känslor går inte att tvinga fram eller bort. Jag känner väldigt starkt för Johan och Daniel är min första kärlek som jag aldrig kommer att glömma and Im gon leave it like that.

Bortgångna släktingar lämnar kvar stor saknad och en massa saker som gör att man aldrig glömmer dem. Farmor, mormor som jag älskar så mycket gick bort med väldigt kort mellanrum.. Det sista farmor sa var: Lisa!

Några få, inte hårda slag på min före detta bästa vän och se tårarna från hennes kind falla gjorde mig ingenting för hon gjorde samma sak tillbaka. Jag kom över det för första gången på dem tio åren som vän med henne och jag mår bra utan henne vilket känns bra!

Det här året har varit rätt bra, jag har gjort så mycket som jag velat göra. Jag, mamma och Johan gjorde om mitt rum, vi åkte till en massa städer och festade, badade och umgicks med varandra, vänner och nytt folk. Jag och Zana var på en resa bortom denna värld och dom två veckorna var dem bästa i mitt liv.

Way of life:

Iag åker Johan hem till sig i Fellingsbro och lämnar mig hemma helt ensam :/ Tråkigt som fan! Skolan slutar på Onsdag tror jag och det ska bli skönt som fan med lov. Om ungefär 9 dagar åker Jag och Johan till England och vi ska fira nyår där så det ska bli jävligt skönt!